Regler för hemlig tomte: så gör ni det rättvist

Reglerna på trettio sekunder

• Minst tre deltagare. Med två blir det ingen lottdragning, bara ett byte.
• Var och en drar ett namn och ger en klapp till den personen.
• Ingen drar sig själv.
• Var och en ger exakt en klapp och får exakt en.
• Vem du har dragit är hemligt fram till överlämningen.
• Prisgränsen bestäms innan lotten dras, inte efteråt.

Resten på den här sidan handlar om hur ni får de sex punkterna att hålla när gruppen består av riktiga människor med par, syskon, deltidsanställda och någon som hoppar av den 19 december.

Så går lottdragningen till

Klassiskt drar ni namnen ur en mössa. Det fungerar, men har två svagheter: någon drar sig själv och alla måste dra om, och den som drar sist får det som blir över — vilket ofta betyder att den vet vem som har vem.

Ett annat problem är ömsesidiga par. Om du drar Anna och Anna drar dig blir det i praktiken bara ett byte mellan er två, och hemligheten är borta i samma sekund som ni båda vet. I större grupper händer det oftare än man tror.

Digitalt löser du båda delarna. Gift2Gift bygger dragningen som en enda sluten kedja: du ger till en person, den personen ger till nästa, och kedjan går runt hela gruppen och tillbaka till dig. Därför kan ingen dra sig själv, och två personer kan aldrig hamna på varandra.

En viktig sak att veta: dragningen körs en gång, när du som ordnar startar den. Den går inte att göra om och den startar inte av sig själv på ett datum. Se därför till att listan är komplett innan du trycker.

Undantag: par, syskon och de som ändå köper till varandra

I nästan varje grupp finns kombinationer som förstör poängen. Ett gift par på kontoret. Två systrar i släkten. Rumskompisarna som redan har köpt något ihop. Om de drar varandra blir klappen bara en omväg.

Lös det innan dragningen genom att märka ut vilka par som inte får dra varandra. I Gift2Gift gör du det i deltagarlistan innan du startar dragningen, i det flöde där du delar en inbjudningslänk. Håll antalet undantag nere — märker du ut för många i en liten grupp finns det till slut ingen kedja som går ihop.

Prisgränsen är en regel, inte en rekommendation

På en svensk arbetsplats är det här den känsligaste punkten. Alla tjänar inte lika mycket, och ingen vill vara den som gav minst. Ett tydligt tak skyddar både den som har gott om pengar och den som inte har det.

Säg en siffra, inte ett spann. ”Runt 200 kr” är tydligt. ”100 till 400 kr” är inte det. På kontoret ligger nivån oftast mellan 100 och 300 kr, med 150–200 kr som det klart vanligaste. I kompisgäng 100–200 kr. I familjen brukar det bli mer, och där är det ännu viktigare att någon säger siffran högt.

Kvitto behövs inte, men var ärlig. Att medvetet lägga dubbelt så mycket som gränsen är inte generöst, det gör bara att mottagaren känner sig skyldig något.

Hemligheten och hur länge den håller

Hemligheten är hela nöjet, men den är kortlivad i praktiken. Räkna med att någon frågar rakt ut i lunchrummet, att någon känner igen handstilen på rimmet och att den som är dålig på att ljuga avslöjar sig själv redan i veckan innan.

Tre enkla vanor gör skillnad. Prata aldrig om köpet i gruppchatten, ens i förbifarten. Slå in paketet själv i stället för att be någon i gruppen om hjälp. Och skriv rimmet med versaler eller på datorn om din handstil är välkänd.

En sak som ofta missförstås: det finns ingen gemensam avslöjandeskärm där hela gruppen ser vem som hade vem. Den som ordnar utbytet kan se listan, men i övrigt avslöjas det på plats, av er, när paketen delas ut.

Så gör ni i Sverige

På jobbet sker överlämningen på julbordet eller julavslutningen, oftast under de två första veckorna i december. Paketen läggs i en hög, någon delar ut, och rimmet läses högt innan paketet öppnas. En vanlig ordning är att mottagaren får gissa givaren en gång innan den avslöjar sig.

Hemma är det julafton den 24 december som gäller. Efter julbordet vid lunch och Kalle Anka klockan tre kommer klapparna på kvällen, och någon klär ut sig till tomte och frågar ”Finns det några snälla barn här?”. Klappen läses upp med rim, och först därefter får paketet öppnas.

Rimmet är i många familjer en regel i sig. Räknar ni det som obligatoriskt, säg det när ni drar lott — inte på julafton när halva sällskapet står med orimmade paket.

När någon hoppar av

Det händer varje år. Någon blir sjuk, byter jobb eller kommer inte till julbordet. Eftersom dragningen inte kan göras om måste ni lösa det manuellt, och det är enklare än det låter.

Har personen redan köpt sin klapp: be den lämna paketet till dig, så delas det ut ändå. Har den inte köpt något: den som skulle ha fått klappen behöver en ny givare, och oftast ställer den som ordnar upp. Är det före dragningen är det enkelt — ta bort personen ur listan och dra sedan.

Vanliga frågor

Vad händer om någon drar sig själv?

Med papperslappar drar hela gruppen om, annars vet den personen för mycket. Med en digital dragning kan det inte hända: kedjan byggs så att ingen kan hamna på sig själv och två personer aldrig kan dra varandra.

Kan man dra om lotten?

Nej. Dragningen sker en gång, och det är avsiktligt — kunde man dra om skulle någon kunna se resultatet och sedan trycka igen. Behöver ni ändra något efter dragningen får ni lösa det inom gruppen.

Måste alla köpa för exakt samma summa?

Nej, men alla bör hålla sig under samma tak. Att lägga 170 kr när gränsen är 200 kr är helt normalt. Att lägga 450 kr är att bryta mot regeln, även om det är välmenat.

Får man tala om vad man vill ha?

Ja, och det underlättar för alla. En kort önskelista med två eller tre förslag gör det mycket lättare för den som drog dig, särskilt om ni inte känner varandra så väl. Skriv gärna också vad du inte vill ha.

Hur många deltagare är lagom?

Sex till femton fungerar bäst. Färre än sex och alla gissar rätt direkt. Fler än tjugo och överlämningen tar en hel kväll, om ni inte delar upp den i mindre grupper eller sätter en gräns för hur långa rimmen får vara.